På mitt jobb har vi möten av olika slag varje vecka. Väldigt ofta har de varit som att långsamt dra av ett plåster, ibland har de varit produktiva och givande och ibland är de hemska! Vissa på mitt jobb går igång och talar till varandra på ett otrevligt och spydigt sätt, de lyssnar inte på vad den andre säger och tror inte att någon förstår vad den egentligen menar. I dag var det ett lärarmöte, vi är alltså alla lärare och en rektor med på mötet, vilket borde betyda att det är en samling lärda människor som är vana vid att bete sig som positiva förebilder för elever hela dagarna, men det är inte alltid så. Hade våra elever av någon anledning kunnat lyssna på detta möte, hört de aggressiva tonfallen, hur många som avbryter varandra och sällan lyssnar på någon annan och dessutom låter både dumma och arga och hade de dessutom kunnat se alla miner samt himlanden med ögonen hade de blivit chockade! Vi hade fått väldigt svårt att förklara oss och vi hade haft ett gäng elever som direkt tagit tillfället i akt och annammat vårt sätt. Hade deras föräldrar hört samma möte hade en del av dem funderat både en och två gånger om rätt personet har ansvaret för deras barn hela dagarna.
Jag är absolut inte utan ansvar själv, men jag ska verkligen försöka att hålla en positiv ton, ett öppet tankesätt och ha högt i tak, lite överallt i fortsättningen. Får hoppas att det sprider ringar på vattnet och att fler tänker efter lite innan de fräser öppet och får många att känna sig obehagliga till mods.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar